Många föräldrar idag vill att deras barn ska kunna få utforska mer i direktkontakt med sin fysiska omgivning utan att bli störda av beroendeframkallande pekplattor.

Vissa menar att det är viktigare att ändra på vad som görs på skärmarna snarare än minuter skärmtid, men jag tror att det handlar mindre om vad som händer under skärmtiden, än om vad som inte händer då barnets uppmärksamhet är fångad där; Direktkontakt med den närmaste omgivningen och människorna.

Eftersom samhället i övrigt är så späckat av skärmar tycker jag att förskolor och skolor, istället för att leda kapplöpningen mot botten, borde öppna upp för ett annat utforskande. Bli en sista zon, fredad från samtidens spelifiering.

Barnen riskerar inte att hamna i ett så kallat digitalt utanförskap bara för att deras lärare inte drygas ut med surfplattor. En apa kan använda en pekskärm och det kräver ingen digital kompetens att använda en mobilspel oavsett om det spelet har ett pedagogiskt innehåll eller inte.

Att lära sig om datorer, programmering och vad som händer bakom kulisserna på digitala plattformar däremot, är något som förhoppningsvis kommer bli en självklar del av digital bildning i skolan. Digitalt lärande borde vara lärande som riktar ljuset mot det digitala. Mot för- och nackdelar med att använda olika typer av teknik i olika sammanhang utifrån ett samhällsperspektiv.

DELA