Tillväxt i ett fullvuxet samhälle är inte sunt. Det som i ett outvecklat samhälle är rimlig tillväxt är i ett fullvuxet överoptimering. Ett litet barn behöver växa. En vuxen som fortsätter växa lider antagligen av övervikt, cancer eller både och. Det finns såklart utrymme för godtycke i definitionen av fullvuxet när det kommer till samhällen. Gränsen är inte skarp, men jag menar att den är viktig att diskutera. Var tvättmaskinen ett rimligt steg framåt eller hade vi redan då börjat gå för långt in i ett avståndstagande från det verkliga? Att ägna dyrbar energi åt att driva en elektrisk motor som kastar omkring vatten i en turbin istället för att långsamt och selektivt göra rent det som verkligen räknas för hand? Att stå ut med att alla kläder och handdukar inte är 100 procent rena 100 procent av tiden. Är inte det också en kapitulation inför ens dödlighet?  Om jag ska försöka mig på ett annat sätt att dra en oskarp gräns mellan rimlig och orimlig växt skulle jag använda förekomsten av reklam som en indikator på att något gått för långt. Om behovet behöver förstärkas med reklam som vilseleder någon in i konsumtion, är det antagligen inte ett vitalt behov som tillfredställs. Då är det produktiva värdet av varan inte det som primärt efterfrågas. Då behöver man som exploatör/reklammakare vädja till något annat behov som till exempel identitet eller status. Då behöver man få den människan att tro att den behöver en speciell vara av ett speciellt märke för att kunna känna sig tillfreds med sig själv. Gränsen är som sagt inte skarp, men för mig är det tydligt att man i den rikare delen av världen sedan länge passerat den.

DELA