Hörde något på radion om hyperrealism. Om hur hur senmoderniteten innebär att allting refererar till andra referenser och inget som sägs är närmare än tre eller fyra steg från något verkligt. Jag tänker på att ord alltid är referenser. De är per definition aldrig reella. Det rena sensoriska upplevandet däremot; Det kräver ingen föreställningsförmåga, ingen fantasi, inga taffliga förenklingar.  Jag ser det som min uppgift att ta oss närmare det verkliga. Är något ytterligare ett lager utanpå eller något som eliminerar ett suddigt meta-lager? När jag ställs inför valet att antingen skala bort eller lägga till ytterligare lager ska jag alltid välja det föregående.

DELA