Jag ser tv-serien Manhunter om Ted Kaczynski och fastnar för två exempel som polisen / beteendespecialisten nämner då han beskriver varför han själv delvis instämmer i Kaczynskis kritik mot den tekniska utvecklingen. (1) När han står vid ett stoppljus och väntar lydigt trots att han tydligt kan se att inga andra bilar finns i området. (2) Varje gång han hör sitt modem ringa upp för att etablera en internetuppkoppling. Båda två är exempel på att människan blir frustrerad på grund av att hon upplever att tekniken är i vägen för henne. Två exempel på rudimentär, omogen teknik. Det som gör mig skräckslagen med det här är att teknikfängslandet blir alltmer osynligt och sammansmält med våra hyperoptimerade liv. Vi kommer aldrig mer behöva vänta på ett modem som ringer upp, vi är ständigt uppkopplade mot servrar sömlöst vart vi än går. För decennium sedan utvecklades detektorer som gör att trafikljus slår om automatiskt om inga andra bilar finns i närheten. Om problemet är att vi märker att vi är fängslade av tekniken går det självklart att lösa. Det kallas smart teknik. Personligen föredrar jag att vara inlåst i ett fängelse vars murar jag kan se och ta på, som en krånglig uppkoppling eller ett osmart trafikljus, än i den här luktfria giftiga gasen som omger mig nu.

DELA