Maskininlärning är optimering. Det är inget annat. Man skulle kunna tro att människor också är grundlagda i optimering om man betraktade dem på avstånd. De samlas som flugor runt framgångsrika individer för att be om råd så att de själva kan bli lika framstående. Justera några parametrar för att nå närmare det perfekta. Men våra grundläggande livsvillkor har aldrig varit beroende av det. Det har inte handlat om vem som har varit bäst, mest effektiv, mest briljant inom ett område. Överlevnad och fortlevnad har varit och är de dugligas privilegium. Om man nu ska prenumerera på evolutionsteorin (och jag gör det, även om jag är trött på alla dumma slutsatser som dras i teorins namn) så borde slagorden Survival of the fittest, åtminstone omformuleras till Survival of the fit eller Deselection of the unfit¹. De som inte var odugliga fick vara kvar. De anpassades överlevnad. De tillräckligas överlevnad. Så har mänsklighet växt fram, som ett godtagbart brus, med utrymme för en stor variation, i en föränderlig miljö där samarbete med andra godtagbara individer leder till fortlevnad. Det står i motsats till jakt på individuell perfektion. Rasbiologiska institut, motivationsföreläsare och hunduppfödare ägnar sig åt en optimering som är naturen främmande.

DELA