Språklig inramning 2. Språket blir en tvingande infrastruktur. En räls. En väv där mjuka och suddiga begrepp måste preciseras till något språket inbegriper. Katalogiseras. Något som uppstått i ett annat eller flera andra sinnen i komplex interaktion måste malas ner till något fattigt verbalt. Bara då kan vi människor få känslan av att vi begriper. Priset vi betalar för att kunna kommunicera strukturerat med andra är att vi måste förstöra våra rena tankar. Det är en så onödig begränsning som jag satt mig själv i. Allt detta pladdrande i cirklar. Pladdrande om annat pladdrande. Ord om ord om intelligens, men var är själva intelligensen? När jag ska börja konstruera på allvar måste jag avhålla mig själv från skrivandet. Bara då kan något nytt uppstå.

DELA