Så många pratar om vad de ska göra för att få fler följare att gilla deras bilder. Hur de ska anpassa innehållet för att nå ut. Jag tänker att det finns ett basalt behov bakom; att känna tillhörighet och trygghet i sin flock eller familj. I ett annat samhälle hade behovet mättats i flera veckor av deltagandet i att bygga en hydda åt familjen eller samla mat i skogen. Den artificiella sociala aktiviteten mättar bara tillfälligt behovet, som hunger av att äta sockervadd. Det finns något bakom som vi längtar efter att få, men inga sätt att mätta oss ordentligt. Om vi hade det skulle vi inte vara lika lätta att styra med gillamarkeringar och klickvänliga rubriker. En mätt person är svårare att kontrollera än en hungrig. Den behöver inget du kan erbjuda.  Gillamarkeringar är så nyckfulla, det finns ett oregelbundenhet och oförutsägbarhet som gör oss djupt otrygga i den miljön. Ständigt längtande efter en stabil mättnadskänsla som aldrig infinner sig. Om den plattformen var en person skulle vi se den som en destruktiv partner, psykopatisk, narcissistisk, beräknande och kontrollerande.

DELA